"Under alla årtusenden lyckades människorna aldrig att förstå sig på kärlek. Hur stor del är fysisk, och hur stor del är fysisk? Hur mycket är slumpen, hur mycket är ödet? Jag vet inte mer om det än någon annan.

Kärlek bara finns där den finns"

Sitter och kollar på mtv nu, och då spelar de en låt som heter kids. Den låten spelade de på bb när mamma skulle föda mig, så den förknippar hon med det. Och eftersom att hon har berättat det ett antal gånger så jag jag också det^^

Den är helt ok, men det märks att den har några år på nacken..;)

Svaret känns inte alltid så självklart. Lever jag för mig själv, för att göra det jag vill eller lever jag för att tillfredställa andra?

hmm, jag vet inte ens om det finns något rätt svar på den frågan..

Jag ställde mig den här frågan i vagnen påväg till skolan. Vem lever jag för egentligen? Varför tar jag de beslut som jag tar? Ska jag göra saker för min skull, eller för att andra säger åt mig att göra dem?

Jag tror att det ska finnas en viss balans mellan dessa anledningar. Men det är viktigt att göra det man vill med livet, det är ju ändå MITT liv, och jag borde ta tillvara på det. Just nu, så gör jag inte det. "Tar tillvara på det".

Varför bytte jag gymnasium egentligen? Var det för min skull? Mår jag bättre av det här beslutet? Nej, just nu så känns det inte så. Det känns som om jag gör det största misstaget i mitt liv. När jag tänker efter på "min tid på donner" så saknar jag det verkligen!

Så när jag kom fram till angered så hoppade jag på första bästa vagn tillbaka. Jag kan inte gå kvar om det inte känns rätt. Tänk om jag fortfarande har en chans att komma tillbaka till donner? Jag måste försöka, för MIN skull!

Så nu har jag skickat ett mail till rektorn och berättade hur det låg till;

*text borttagen*