Här ska jag dela med mig av mitt absolut bästa boktipps ever! <3

Genom dina ögon - Stephenie Meyer

Efter min besatthet av Twilightböckerna var jag ju tvungen att läsa Stephenie Meyers femte bok – Genom dina ögon. Ännu en tjock, svart bok, men inga vampyrer den här gången. Istället handlar Genom dina ögon om små små utomjordingar som tagit över jorden genom att flytta in i människornas kroppar och ta över deras medvetande. De kallar sig själar. Några få människor håller sig fortfarande gömda för själarna, och när den tjugoåriga Melanie Stryder tillfångatas och får en själ i sin hjärna, vägrar hon försvinna och ge efter för den nya själen. Två medvetanden lever plötsligt i samma kropp, vilket medför en hel massa problem. Melanie älskar en man som fortfarande gömmer sig för själarna, och när själen i Melanies huvud, som får namnet Vandraren, ser Melanies minnen börjar hon få känslor för samma man. Trots att Melanie och Vandraren avskyr varandra börjar de tillsammans leta efter mannen de båda älskar.

Det låter knäppt, och berättelsen känns faktiskt ganska "svår" i början. Det är svårt att sätta sig in i en utomjordings tankar, för berättelsen handlar trots allt om Vandraren, inte om Melanie. När en man visar intresse för henne, vet hon inte om det är henne han gillar – eller Melanies kropp. Själv är hon ju trots allt bara en liten grå mask som krypit in i Melanies hjärna.

Det känns också konstigt att själarna är så väldigt goda – de misstänker aldrig någon om något ont, de tål inte våld, de tar inte ens betalt i mataffärerna. Ändå existerar de genom att ta över andra varelsers kroppar på planeter runt om i universum..

Jag gillar inte sience fiktion, men den här boken är även till för personer som mig. Jag har redan läst boken tre gånger på svenska och är nu inne på mig fjärde omgång. Har även läst den en gång på engelska, vilket är orginalspråket. Och då är den såklart mycket bättre, men det tar lite längre tid..

Men som sagt, JAG ÄLSKAR DEN VERKLIGEN, OCH DEN REKOMENDERAS!

Nä, nu ska jag lägga mig och fortsätta läsa.^^

Godnatt på er!

Peace out! <3

Usch, jag är inte alls sugen på det faktiskt..:/ Jag pratade med ***** idag och vi bestämmde att vi skulle träffas i stan på torsdag, ta en fika eller ngt.. Borde jag inte vara glad? Se fram emot det? Det gör jag inte! Jag vet faktiskt inte ens varför jag ska gå dit.. Jag har snackat med honom lite och han har redan sagt att jag är hans "drömtjej" och att han ska göra allt för att "få mig på fall" -.- OH, jag tycker att det är såå patetiskt!

*text borttagen*

Haha, här får ni en riktigt gammal bild på Pernilla <3   

Idag så fyller min lillasyster år.

Malin Lucia Johansson blir 14 år gammal!^^ Ett stort grattis till henne <3

Det är lite kul tycker jag, hon fyller år på lucia, så då döpte våra päron henne till Lucia x) Haha, det har jag retat henne för ett antal gånger, och det är superkul^^ Syskonkärlek säger jag bara <3

Det är absolut inget intressant, så ni behöver inte läsa, men jag måsta få ur mig det här..

I sommras så blev jag kär, så jävla kär man bara kan bli! I en killkompis som jag började snacka med i sommras.. Jag har vart kär och så förut, jag tror jag har vart det iaf. Men efter det här så vet jag inte. Det här går absolut inte att jämnföra med något..

Jag blev rädd för mig själv, för hur otroligt starkt jag kännde känner för honom. För de tankarna jag hade om honom, hur långt jag skulle gå bara för att få träffa honom igen..:$ Verkligen inte bra, bara helt jävla sjukt! Kärlek borde inte kunna gå så långt, att man är berädd att göra något sådant..

Jag skulle göra exakt vad som helst för att det skulle funka :/

Att jag älskar honom, det ör helt uppenbart! Jag har bara träffat honom en gång, och först så ville jag inte det.. Jag litar på honom, det gjorde jag från början, såfort han började att berätta. Fan vad jag älskar honom, han är så jävla underbar så jag blir galen! Men jag åkte och träffade honom, för att han var för värdefull, någon som jag absolut inte ville förlora! Egentligen så vet jag att  jag ville träffa honom, otroligt mycket, men trodde inte att jag vågade.

När han berättade om de problem som han hela tiden stötte på så mådde jag skit. Det var som om han och hans liv var "min verklighet". Hela min värld kretsade kring honom, och när jag var i skolan så gick jag som i koma och tänkte på honom..

Sedan så fick jag kontakt med hans syrra! ;D Hon är så lik honom på många sätt, jag antar att det är därför jag gillar henne så mycket! Det är så otroligt lätt att prata med dem! Och de är så jävla speciella! (Y) Jag ser verkligen upp till dem, nästa för mycket..:$ Som om de vore "gudar" eller ngt..

Men jag ser det som en ära att få jag fått möjligheten att prata med dem! Fick även chansen att snacka med hans tvillingbror xd Han verkar som hans syskon, jävligt smart! De ser på saker från en annan vinkel, och har även lärt mig att göra det på vissa sätt.. Men jag ångrar verkligen att jag inte pratade mer med hans bror :(

Men de flyttade tillbaka, till sitt land, vilket jag verkligen tycker är hur bra som helst nu i efterhand! Jag har inte samma "relation" till dem nu som jag en gång hade, men de har det bättre, hoppas jag. 

När de flyttade så sa jag att jag älskade honom. Det var inte meningen att jag ens skulle säga det, det bara blev så.. Jaja, men det är inget jag ångrar. Det känns bättre att han vet <3

Nu pratar vi inte längre, jag vet egentligen inte varför.. Jag ser att han är inloggad på msn, men jag skriver inte, och inte heller han.

Men jag sitter varje dag och önskar att han ska skriva, det spelar ingen roll vad han säger. Bara att höra från dem, det gör min dag <3

Mest av allt så hoppas jag att vi kommer att träffas igen! Och inte bara han och jag, skulle även vilja träffa hans syskon.. Jag skulle bara vilja åka dit, bli en del av deras liv istället för att sitta här och drömma..

Men jag antar att det inte går.. Så, jag känner mig tvungen att "gå vidare". Jag har snackat med andra killar, och är på"g" med en kille nu som jag ska träffa i veckan. Han verkar helt ok, men han är inte som *** :( Alla jag träffar är så olika honom, och det gör att jag inte vill vara med dem. Det är fel, jag vet att jag inte kommer att hitta någon som är som honom, men ändå.. Det är han jag jämnför alla med, det är så jag vill att alla ska vara..

Så, nu får det fan vara slutskrivet på mina dumheter!^^ Haha, hoppas faktiskt att det inte är någon som har läst igenom det här för det är bara jävligt patetiskt, JAG är jävligt patetisk faktiskt.. Jaja, jag älskar honom, och kommer alltid att göra det! <3

Men nu kom jag på en grej till^^

När jag sa att jag älskade honom, så fattade han inte varför? ;o Han syrra frågade också HUR jag kunde älska honom, Jag blev så paff, för för mig är det så uppenbart! Allt det han gör, det han är och det han står för, JAG ÄLSKAR DET! Jag älskar HONOM! Så jävla mycket.

Tjolavippen på er! ^^

haha, fråga mig inte varför..

Dagen började med att jag försåv mig en timme, så jag fick stressa som bara den! Har haft en jävligt dålig hairday + make up day! Sen så fick jag riva ut halva mig garderob för jag hittade inga kläder som jag ville ha. Usch, jävligt irriterad om man säger så..

MEN nu ska jag berätta vad som hände på bussen till donner! :p Jag satte mig som vanligt på "min" plats i bussen, (inte för att ni vet vart det är, eller för att jag orkar förklara, för det är onödigt vetande..^^) men iaf, brevid mig så satte det sig en tjej, kanske i 20-22 års ålder. Hon började vår konversation men att ursäkta sig för att hon "hängde" lite över mig.. Hon började berätta om hur hon dagen innan hade rammlat på isen, sedan ner för en trappa och fått hela knät uppskuret på en glasbit! Och jag gillar verkligen hennes stil! Så öppen, och så jävla cool!

Hon sa att det inte var någon idé att åka in med såret, så hon åkte hem, ställde sig i duschen, "öppnade upp" såret, och söljde bort all grus och skit som hade fastnat.. Hon hällde även i saltlösning ;o Sedan så pratade vi under hea resan, om allt mellan himmel och jord. Precis det sista jag sa till henne var hur "modig" hon är som kan ta hand om sig själv i sådana situationer. Vet ni vad hon sa då?

"Jo, men det är kul. Det är lite som pyssel.." Sedan gick hon av..

Jag vet inte riktigt varför, men jag har tänkt på det här samtalet till och från hela dagen..

När jag gick av bussen så tappade jag min pierceing -.- Det är inte första gången om man säger så.. INTE KUL! Jag har försökt att få i den igen hela dagen, men det går fan inte! :O Fattar inte hur, det kan bara inte ha växt igen på 10 min!! Jag får igenom mina örhängen, men fan inte min piercing! :$

Haha, jävligt snyggt när jag fick ha mitt långa, tunga örhänge i läppen under lektionen ^^

JAG LÄNGTAR VERKLIGEN EFTER MIN MOBIL!! :'( Jag saknar att inte kunna lyssna på musik vart jag än går, att inte kunna ladda upp nya bilder, så det är bara drf jag laddar upp så gamla och fula bilder x)