Jag finner inga ord för den smärtan jag känner. Men det gör ont, så jävla ont och jag vill bara få slut på lidandet! Det skulle kunna vara över på ett par minuter, så jag tänker på det olika utvägarna som jag har. Vilket som är smärtsammast, hur lång tid det skulle ta.. Tänk om det finns en "andra sida"? Att när vi dör så kommer vi till en gemensam plats? Då har jag ingenting att vänta på!

Jag orkar ingenting längre, och det känns som om jag aldrig någonsin kommer att kunna skratta och le ingen.. Ända sedan jag fick reda på att de två personerna som betyder mest för mig var döda, Sam mördad och Jasmine tog livet av sig så har all min ork och vilja till liva bara försvunnit. Jag ligger ihopkurad och gråter, får attacker med jämna mellanrum..

Jag har aldrig någonsin kännt mig så jävla ensam som jag gör nu in my whole fucking life! Och det är nu när jag är ensam som jag överväger en enkel utväg..

När Sam flyttade tillbaka till italien så berättade jag för honom hur jag känner, att jag älskar honom otroligt jävla mycket! Varken han eller jasmine kunde tro mig först. De fattade inte hur man kunde älska någon som dem,, de sa att "du vet ju vad vi gör, vad vi håller på med. hur kan du älska någon sådan?" Det var det som sårade mig mest, att de inte såg. För mig var det uppenbart! Jag älskar honom, allt det han gör, det han står för och det han säger!

Han skickade den här låten till mig när han flyttade <3

Den säger allt!

Jag har egentligen ingen ork att skriva ett inlägg just nu, men jag känner att jag måste.. I sommras så träffade jag Sam Montana. Honom har jag skrivit om i tidigare inlägg där jag beskriver min otroligt starka kärlek till honom, även till hans syster som jag blev vän med <3

De flyttade tillbaka till italien så vi samtalade bara via msn den senaste tiden.. Nu var det någon vecka sedan vi snackade med varandra, så jag har inte skrivit för, ja, jag trodde att han/hon av någon anledninge inte ville prata med mig.. Men idag vid 21 tiden, så fick jag ett meddelande från Sams msn.

"You're that girl my brother Sam and my sister Jasmine used to talk with, yeah?"

Jag blev först överlycklig över att xam skrev till mig, och tänkte inte på själva innebörden i det han skrev..Så jag svarade, yes, i am ;p

Han berättade för mig att det var något som han kände att han borde säga till mig, som Sam och Jasmine hade velat att han skulle säga, nu eftersom att de inte kan säga det själva.. Så börjar han att berätta att Sam är död och att Jasmine tog livet av sig..*text borttagen*

Allting är jävligt kompliserat och jag vet inte hur mycket jag kan avslöja ..

*text borttagen*

Tänk er att de här människorna har förändrat hela mitt liv med sina berättelser och sina åsikter. Att få haft chansen att lära känna dem, och bli vän med dem är en stor ära! Det var andra gången jag någonsin pratat med Kzam, och

*text borttagen*

Jag har aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv, jag skakar, kallsvettas och mår jävligt illa! Jag vill bara ge upp. Att veta att jag aldrig någonsin kommer att få se Sam igen, aldrig någonsin få prata med honom.. Den känslan dödar mig! Jag fick aldrig möjligheten att få träffa Jasmine, det har jag längtat efter hur jävla länge som helst! Jag skulle verkligen vilja *text borttagen*

Kommer jag att fortsätta leva? Det känns inte så, jag var nära på att göra slut på lidandet redan ikväll, men jag har några obesvarade frågor kvar...

*bild borttagen*

*text borttagen*

<3